Doften, ljuden från gatan, atmosfären, allt kändes bekant, ändå hade jag aldrig varit här. Det kändes som om jag varit här hundratals gånger, eller rättare sagt, det kändes oerhört välbekant, som om jag visste hur det var här i Indien, att inget kunde vara mer välbekant.
Elsa och jag sitter på varsin snörsäng, en charpaj, precis som dem de haft i Pakistan, rummet är litet, det är bara en dryg halvmeter mellan sängarna och vi har knappt fått in vårt bagage under sängarna.
– Äntligen är vi här, tänk efter alla år. Det känns så självklart på något vis, eller hur.
Elsa mumlar något, hon har lagt sig på rygg, utmattad efter resan. Jag sitter på sängkanten och mina spinkiga ben vajar fram och tillbaka, jag är exalterad. Det är åtta år sedan min längtan till Indien började, jag var sexton år och hade börjat intressera mig för yoga och meditation. Jag hade redan liftat igenom hela Europa och delar av Orienten en gång med Indien som mål, men jag hade fastnat på vägen, som jag såg det nu. I Pakistan hade jag som sjuttonåring förälskat mig i en Pachtunsk man och vi hade haft ett tre år långt turbulent förhållande, då vi försökt anamma varandras kulturer på olika sätt. Mest hade det varit jag som fått anamma hans kultur och det hade slutat dramatiskt med smärtsamt uppbrott hemma i Sverige. Nu sju år senare hade jag blivit bättre rustad att gå i mina egna skor. Jag hade hunnit med teaterskola, filminspelning och arbete som clown, jag hade gått på målarskola, haft konstutställning, ett antal killar och jag hade hunnit bo i Spanien under ett halvår.
Jag öppnade Paul Bruntons bok; A Search in Secret India;
Elsa och jag sitter på varsin snörsäng, en charpaj, precis som dem de haft i Pakistan, rummet är litet, det är bara en dryg halvmeter mellan sängarna och vi har knappt fått in vårt bagage under sängarna.
– Äntligen är vi här, tänk efter alla år. Det känns så självklart på något vis, eller hur.
Elsa mumlar något, hon har lagt sig på rygg, utmattad efter resan. Jag sitter på sängkanten och mina spinkiga ben vajar fram och tillbaka, jag är exalterad. Det är åtta år sedan min längtan till Indien började, jag var sexton år och hade börjat intressera mig för yoga och meditation. Jag hade redan liftat igenom hela Europa och delar av Orienten en gång med Indien som mål, men jag hade fastnat på vägen, som jag såg det nu. I Pakistan hade jag som sjuttonåring förälskat mig i en Pachtunsk man och vi hade haft ett tre år långt turbulent förhållande, då vi försökt anamma varandras kulturer på olika sätt. Mest hade det varit jag som fått anamma hans kultur och det hade slutat dramatiskt med smärtsamt uppbrott hemma i Sverige. Nu sju år senare hade jag blivit bättre rustad att gå i mina egna skor. Jag hade hunnit med teaterskola, filminspelning och arbete som clown, jag hade gått på målarskola, haft konstutställning, ett antal killar och jag hade hunnit bo i Spanien under ett halvår.
Jag öppnade Paul Bruntons bok; A Search in Secret India;